Liksom alla mina vänner och också ni alla, som läser denna blogg, vet att jag började studera svenska i början av detta år. Nå, kanske det är bättre att säga, att jag inte började studera, utan bara återställa mitt kunskap i svenska till den samma ursprunliga nivån som det var, när jag var i gymnasiet. Jag hade inte svårigheter med svenska i skolan, men kanske var jag litet lat och jag måste erkänna, att jag studerade hellre engelska. Vid studenexamen  jag hade tur eller kanske jag hade tillräckligt kunskap, men i alla fall lyckades jag mycket bra.

I början av sommaren beslöt jag läsa en någon bok på svenska, men jag kunde inte hitta en sådan berättelse som jag skulle ha tyckt om från vårt bibliotek och sedan glömde jag  hela saken. En dag läste jag från internet, att Emelie Schepp har skrivit en ny bok "Pappas pojke" men den kunde jag inte hitta på finska, eftersom den har inte översatts ännu. Då beslöt jag att köpa den och jag hittade en från AdLibris som digital och jag tog den i min iPad.

Jag förstod hela berättelsen ganska bra. Fastän jag läste ganska långsamt, tog den inte jättemycket tid - ungefär fem veckor. Det fanns 435 sidor i boken. Kanske jag kunde ha läst den snabbare, om jag hade läst den på dagen, men vanligtvis tog jag iPad med mig i sängen på kvällen och när jag började läsa, slumrade jag ganska snabbt.

Om du tycker om spännande berättelser, kan jag rekommendera Emelie Schepps böcker, men då måste du börja från den första boken "Märkta för livet" och sen de nästa, "Vita spår" och "Prio ett" och som den fjärde denna bok, som jag just fick till slutet, "Pappas pojke". De här berättelserna har en fortgående intrigen och om du börjar med t.ex "Vita spår" har du svårigheter att förstå förhollanden med människör som är i huvudrollen i böcker.

pappa.jpg